Fick hem ett trevligt litet paket från Shock idag, eller igår, eller vad det nu är.

Ber återigen om ursäkt för min inaktivitet, men jag drunknar för tillfället i skolarbeten såhär i slutet utav nian. Och regnet. Jävlar vad det regnar.

Råkade gå tillbaka två år i mitt bloggarkiv, och råkade börja längta tillbaka lite för mycket. Önskar jag hade en tidsmaskin, jag vill åka tillbaka till maj tvåtusentio med allt vad det innebär (långt rött fluffhår och popglasögon, såpbubblor, solsken, kärlek, randiga tröjor & rutiga skjortor, hjärtslag mot ryggen och fågelkvitter utanför fönstret klockan 06:00, häng på stan med de få vänner jag hade, glass, gröna gräsmattor, etc etc etc), göra om allt en gång till och försöka att inte fucka upp det bästa som någonsin hänt mig.
Äsch.

Hade en hur fin eftermiddag & kväll som helst tillsammans med en utav de finaste vännerna som finns. Promenerade runt halva stan i solskenet och värmen, lyssnade på kent, åt stripstallrik på kebabhuset (standard, precis som ungefär alla andra gånger vi träffas.), pratade ut om en massa snurriga tankar i huvudet och satt på scenen i Ahllöfsparken i kvällssolen. Det var där någonstans jag råkade försvinna lite för långt in i tankarna, och längs hela vägen hem kunde jag inte ta mig ut därifrån, allt kändes helt tomt och jag slutade nästan andas. Den här kvällen påminde alldeles för mycket om alla de där majkvällarna förra året och jag ville typ lägga mig ner och dö mitt på vägen.

Är på världens sämsta humör & orkar inte med någonting (speciellt inte mig själv), alla pratar om deras fantastiska perfekta underbara jävla Valborg, hur fulla de var och hur sinnessjukt roligt de hade det. Jag satt hemma ensam på mitt rum den kvällen.

Har råkat fastna i det där stadiet av osäkerhet och ensamhet igen, där jag inte vet vad jag ska göra eller hur jag ska ta kontakt med folk. Jag stannar hemma ensam när solen skiner medan alla andra umgås med varandra, för att jag blir sådär fånigt osäker och inte klarar av att höra av mig till folk för att fråga om de vill träffas. Har råkat börja tänka de där idiotiska tankarna igen, de där om att "skulle någon vilja träffa mig skulle de höra av sig till mig". Vet inte riktigt hur jag ska göra för att hitta tillbaka igen.

Är för övrigt tillbaka i skolan och hatar allt mer än vanligt. Typ.

Jag vill så gärna komma igång och börja skriva här igen, men jag vet inte riktigt hur. Skrivförmågan är borttappad för längesen, likaså själva lusten att skriva, och det har hänt så mycket sedan jag var aktiv här sist att ni få som finns kvar inte skulle förstå någonting om jag helt plötsligt började svamla om allt som hänt de senaste månaderna. Samtidigt finns det så mycket jag skulle vilja berätta att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Nähä okej, struntar väl i frågestunden eftersom att ingen ställer några frågor. Inte så konstigt, egentligen. Äsch.

Sitter i skolan för tillfället, har tyska och orkar inte göra någonting och vill helst typ försvinna. Jag hatar måndagar. Jag hatar mitt dumma huvud och alla tankar som får det att nästan explodera. Jag hatar mina känslor som aldrig gör som jag vill. Och jag hatar att jag aldrig kan få ut vissa saker ur huvudet, hur mycket jag än anstränger mig.

Okej, hej, nu var det sådär längesen igen. Påsklovet är slut och jag vill ingenting hellre än att gå och lägga mig under det svartvita täcket, sova och vakna igen när sommarlovet ska till att börja. Men till skillnad från de flesta andra lov så känns det ändå som att det faktiskt hänt någonting den här gången; jag har aprilchillat och blåst såpbubblor i solskenet tillsammans med Jonna, jag har varit ute mycket mer än jag brukar, jag har umgåtts med Erica tre dagar i rad, jag har bakat chokladbollar med regnbågsströssel, fått reda på saker som fick mig att gå sönder ytterligare lite till, haft tacokväll hemma hos mig tillsammans med ett gäng fina vänner, införskaffat mig en nästan helt ny garderob (alltså ja inte bokstavligt, då, en massa nya kläder helt enkelt), känt mig som tretton/fjorton år gammal igen pop-posande framför spegeln med stjärnor under ögonen, promenerat runt på stan och ätit risifrutti, klätt in en lampa med påskfjädrar, åkt fram & tillbaka till Örebro i snöstorm, druckit en himlans massa energidricka och ansträngt mig allt vad jag har för att ignorera de där dumma tankarna som aldrig tycks vilja försvinna. (Det där borde jag inte ens skrivit) Jag är visst bättre på att låtsas än vad jag trodde, och det blir nog bäst för alla om jag fortsätter med det. 












Funderar för övrigt på att ha en frågestund igen, snart, men med tanke på hur dålig jag är på att skriva här nuförtiden är jag rädd att jag inte kommer få några frågor. Fast samtidigt kanske det finns de som undrar vad jag haft för mig under den här tiden jag knappt bloggat någonting alls, äsch, jag vet inte. Borde jag ha frågestund igen?

Idag har jag chillat i aprilsolen med en utav världens finaste vänner, blåst såpbubblor och lyssnat på Håkan Hellström och annat sådant där som är sådär extra fint på våren. Åt risifrutti med färgglada plastskedar, skrattade och pratade och låg på gruset nere vid ån, dinglade med benen över kanten och sjöng med till Aprilhimlen. Det är sådana där små ögonblick som är värda att dö för, som gör mig sådär riktigt jävla lycklig och får mig att glömma allt det där dumma och hemska som vanligtvis tar upp min tankekraft dygnet runt.